ibland äre så.
Enda sen första dan har jag vart ett vilset barn,kan någon svara mig kan någon ge mig lycka? jag måste finna mig själv i detta spel,mitt ansvar mitt bästa för min egen del,det som en gång var,är nu mitt förflutna måste ta mig vidare fast ögonen är slutna,jag måste ljuga för att familjen ska må bra,svika dom igen,aldrig mer så jag sa,så vem är jag vem är tjejen här idag? se mig som jag är och inte den som jag var,ja jag vet jag har vart kriminell,men om jag får säga mitt så var det skolans fel ett valigt handikapp som dom upptäckte försent,och jag kan inte säga att det inte har kännts,allt för många nätter har jag legat och tänkt,har vandrat länge nu har inte hittat vägen ut känner att saknaden är stor,tänker tillbaks när allting vad bra när man bara var ett litet barn o jag börjar bli van.Hamnade fel så dumt att jag tog den andra vägen men min mamma fanns alltid där fast hon visste att jag bröt mot lagen,förlåt mamma för att jag har sårat så mycket,förlåt om jag har smutsat ner familjens rykte.Saknaden är stor till en förändring i livet vill inte längre va den som gör familjen besviken,vi ska ta ett steg fram och glömma bort det förflutna vi ska ta ett steg upp till himlen när det är dags o blunda.dom säger tiden läker varenda sår men vafan den där tjejen är redan 15 år,den där tjejen har vandrat nog,förlåt jag hoppas ni förstod.
Kommentarer
Trackback
